Rödkulla

Rödkullor på bete vid Åsunden
Tre generationer
Tjuren Ragnar med kon Livia

Rasen svensk rödkulla (RK)


Rödkullan erkändes officiellt som ras år 1912. Under delar av 1930-talet fanns det omkring 30 000 rödkullor, utbredda i stora delar av Mellansverige och söderut till i höjd med södra delen av Bohuslän. År 1938 slogs rasföreningarna för rödkulla och fjällras samman och resultatet av detta blev en ny förening som benämndes Föreningen för Svensk Kullig Boskap (SKB). Fortfarande fanns det dock framsynta djurägare som värnade den renrasiga rödkulleaveln. Under 1950-talet hade dock antalet rödkullor minskat så kraftigt att man fick problem med tjurrekryteringen. Detta avhjälptes tillfälligt genom viss import av tjurar från den västfinska rödkullerasen.

I slutet av 1970-talet hade antalet rödkullor minskat katastrofalt och resterna av rasen uppgick enligt en inventering 1977 till endast 23 hondjur. Innan intresset för rasen började öka 1979 fanns endast 18 hondjur kvar. I avsikt att förstärka rasen importerades under 1981 ett mindre antal hondjur av västfinsk rödkulla. Djuren försvann dock ganska snart ur aveln och fick därför ingen större inverkan på den inhemska rödkullan. 1981importerades ett antal hondjur och sperma efter 3 tjurarav den västnorska rödkullerasen. Restaureringen fortsatte under 1982 då två besättningar av Östnorsk rödkulla importerades. Antalet rödkullor i Sverige uppgick i slutet av år 2009 till cirka 1200 renrasiga vuxna hondjur och 400 tjurar samt sperma från ett 70-tal semintjurar i genbank.

Den slutgiltiga bekräftelsen på att rödkullan var en egen ras kom 2004 då Jordbruksverket åsatte rasen en egen raskod (40).

Antalet besättningar beräknas 2009 till c:a 200 st. Antalet är, p.g.a av brister i de nuvarande registren, svårt att korrekt beräkna.(källa: Sveriges Rödkulleförening www.rodkullan.nu